Riktigt goda & riktigt dåliga nyheter
Det är inte så ofta man stöter på goda nyheter nuförtiden.
Desto gladare blev jag när detta nyligen inträffade. Tyvärr blev inte glädjen långvarig.
Här följer några nyheter.
Medlemsantalet i Naturskyddsföreningen i Botkyrka och Salem stiger och
vi hör att våra programpunkter är uppskattade.
Ett nytt naturvårdsprogram för Botkyrka kommer att upprättas. I samtal med Bokyrka kommun har jag fått höra
att man har fått loss pengar och att tanken är att det skall ske med demokratiskt inflytande från medborgare,
medborgarkontor, "Dialogforum" och föreningar, för ett hållbart Botkyrka.
Helt i linjerna med Agenda 21 har vi i Naturskyddsföreningen nu möjlighet att påverka och bidra med våra kunskaper.
Kommunen arbetar även på att få till en ny reservatsbildning längs Kagghamra å.
Ån som har ett riksintresse är en av de få naturliga lekplatserna för havsöring i Stockholmstrakten.
Strandområdena utefter ån är mycket känsliga för störningar från övergödning,
gifter eller grumling av vattnet p g a exploateringar av naturen.
Delar av de tänkta områdena hyser stora naturvärden.
Reservatsbildningen ger ett förstärkt skydd mot exploatering av grustäkter m m.
En eloge till Botkyrkas kommuns politiker och duktiga tjänstemän,
som beslutat om att restaurera den starkt eutrofierade (övergödda) Malmsjön.
I detta 6 miljoners projekt har beslutsfattarna visat enighet
att vilja bevara Botkyrkas "naturliga attraktionskraft" till kommande generationer.
Beslutet är mycket klokt då sjöns avrinning går till Kagghamra å.
Tänk om man kunde göra detta med den vackra sjön Uttran på sikt,
med sina öar och sitt naturreservat.... Det skulle betyda mycket för den biologiska mångfalden,
friluftsliv, bad och fiske.
Fördelarna och kostnaderna kunde säkert kunna delas mellan Botkyrka och Salems kommuner.
Men hur går det till i praktiken att rena sjöar, som har varit övergödda eller förgiftade i många decennier?
Det viktigaste är att man först kartlägger tillrinningsområden, träsk, bäckar, och åar
som transporterar vatten till sjön.
Sen försöker man strypa tillförseln av gifter och näringsrikt vatten uppströms,
t ex från industrier, jordbruk, golfbanor, trafik, hästgårdar, soptippar m m.
Därefter följer en analys av vattnet, växtlighet, djurarter, siktdjup, sjöns bottenstrukturer och djup.
Den som har sett och badat i den fina Malmsjön på tidigt femtiotal,
minns klart fint vatten och gott om olika fiskar.
Till skillnad mot nu, en grön och rätt "livlös" sjö med en snedfördelad art sammansättning
som ingen vill bada och fiska i.
Det finns i huvudsak tre metoder som tillämpas för att restaurera och rädda sjöar,
beroende på vilken typ av problem som sjöarna har. Covermetoden, fällning av fosfor, eller biomanipulation.
Covermetoden, tillämpas på sjöar med tungmetaller eller med organiska miljögifter
som finns lagrade i bottensedimentet.
Gifterna som ständigt rörs om sk. resuspension av fisk, bottenlevande djur, vågor, vind, strömmar och
temperaturskiktningar gör att gifterna ständigt är i omlopp i de akvatiska ekosystemen.
Det skulle vara mycket riskfyllt och dyrbart att t ex muddra upp gamla förgiftade sjöbottnar och
var skulle man sedan förvara de förgiftade massorna?
Metoden går ut på att skapa ett nytt bottensediment som lagras ovanpå den gamla
genom att fälla och spruta ner ett "strukturerat material", små pappersflingor nära botten.
Det nya sedimentet påverkar inte bottendjuren nämnvärt,
utan de kan därför börja bygga upp en ny tillvaro genast.
Den gamla giftiga sedimentbotten avskiljs då med den nya konstgjorda och överlagrade botten.
Det blir som ett 5-7 cm tjockt lock på tungmetallerna och
gifterna och sjön kan nu börja självläka genom naturlig sedimentering,
som byggs på med tiden.
Fällning av fosfor löser ett av de stora problemen i övergödda sjöar,
när det finns mycket löst fosfor i sedimenten och i vattenmassan.
Vid varm väderlek påskyndar fosforn tillsammans med kvävet algblomningen.
När algerna senare aggregerar (samlar ihop sig) och dör,
sjunker de ner och sedimenterar på botten.
Då går det åt massor av syre att bryta ner algerna.
Processen leder till syrebrist som i sin tur frigör fosforn på nytt och
den onda cirkeln är i gång.
Ett bra sätt att restaurera en eutrofierad sjö, är alltså att fälla ut fosforn,
genom att binda fosforn kemiskt i bottensedimentet.
Rent praktiskt görs detta genom en specialutrustad båt med ett krattliknande rörsystem
som släpar 20-30 cm djupt i bottensedimentet.
I rörsystemet sprutas ner aluminiumklorid.
Den kemiska bindningen är omedelbar och hinner således aldrig påverka sjöns vattenvolym.
Ombord på båten finns GPS navigator, övervakningsmonitorer och doseringsutrustning för aluminiumkloriden.
Med TV kameror övervakas botten kontinuerligt och
med navigationsutrusningen får man centimeterprecision.
Fällningen sker mycket kontrollerat med 60-90 gram per kvadratmeter totalt.
Sjön sveps av ett tiotal gånger.
I slutet av september ska vi kunna börja se att Malmsjöns vatten klarnar,
enligt Sten åke Carlsson, limnolog på Vattenresurs AB.
Företaget som fått uppdraget, att restaurera Malmsjön,
har lång erfarenhet av att återfå sjöar i sin forna ekologiska balans.
Biomanipulation är en annan intressant ekologisk metod för att restaurera eutrofierade sjöar.
Den tillämpas oftast på grunda sjöar genom att man fiskar ut vitfisken
d v s karpfiskar, familjen Cyprinidae, mört, braxen m fl.
Vitfisken som bökar upp fosforn i sedimenten äter djurplankton,
som i sin tur lever på växtplankton.
Det är primärproduktionen av växtplankton som gör att sjöar ser gröna ut
då den styrs av näringstillgång, ljus och temperatur.
Om den ekologiska balansen rubbas, som vid övergödning,
ökar mängden vitfisk och det blir ett underskott på djurplankton.
Följden blir att mängden växtplankton dominerar och försämrar siktdjupet.
Den försämrade sikten, påverkar rovfiskarnas förmåga att jaga vitfisk och
hämmar bottenlevande växters fotosyntes och etablering.
Växterna förlorar då möjligheten att ta upp och
binda den oönskade näringen ur sedimenten och vattenmassan.
Övergödningseffekterna blir då ett faktum.
Bottenväxterna ger också skydd åt djurplankton
som då klarar sig bättre undan vitfisken.
För att biomanipulation ska fungera måste medeldjupet i sjön vara tillräckligt litet,
så att ljuset kan tränga ner till botten,
där bottenväxter kan slå rot.
Malmsjön med ett medeldjup på 4 meter har bedömts vara för djup
för att denna metod skall fungera.
Och så en riktigt dålig nyhet som i sista skrivande stund tyvärr har inkommit.
Jag kände mig tvungen att ändra rubriken.
Jag vill dock redan från början klart deklarera och
upprepa att vi i Naturskydds-föreningen inte är emot glädje och nöjen och
en utveckling av Botkyrka som kommun.
Men vi är framför allt för en hållbar utveckling, t
ill nöje och glädje för nuvarande och kommande generationer.
Det finns planer på att anlägga en gigantisk nöjespark värd en halv miljard kronor
som skall finansieras av Gröna Lunds förra ägare.
De preliminära planerna är att ta en större del av markerna i anspråk vid Hågelby,
mot Skräftsta gård, en del av sjön Aspens strand och
de vackra ekbevuxna områdena mellan Hågelbyleden och Botkyrkabacken.
Låt oss se nu vad alla fagra ord om hållbar utveckling, ålborgdeklarationen, medbestämmande och demokrati,
verkligen är värda.
(ålborgdeklarationen som många kommuners politiker, tjänstemän och kvinnor
har ägnat så mycket tid till för att verkligen inpränta,
att beslutsmässigt tänka på ett långsiktigt och uthålligt sätt).
I skrivande stund med endast dagstidningarnas underlag
vill jag bara ställa en enkel fråga.
Hur kommer det sig att man föreslår ett område som skulle ta så mycket fin jordbruksmark i anspråk,
så nära Ekholmens naturreservat och sedan släppa in kanske hundratusentals bilar bara för nöjes skull?
Den tänkta platsen är illa vald,
varför inte utnyttja gamla grustäkter eller dylika sår i naturen.
Låt inte Botkyrka bli ett stort nedskräpat beslutstivoli på ett av våra bästa naturområden.
Med vänliga hälsningar
hösten 2007
Jan "Poppe" Govella
Ordförande i Botkyrka-Salem kretsen av Naturskyddsföreningen