Har föreningslivet spelat ut sin roll?
Med risk för att sticka ut näsan rätt långt kan man ställa sig frågan.
Har föreningslivet i sin nuvarande form spelat ut sin roll?
Målen kan fortfarande vara dom samma som förr, att på ett demokratiskt sätt driva gemensamma intressen.
Men kan det vara så att sättet att nå dem kanske behöver förnyas och anpassas till dagens verklighet.
Oberoende av förening, ser föryngringen i föreningslivet ut att vara en rejäl utmaning och
kan leda till avveckling i sin förlängning, om inget görs.
Samhället förändras i ett rasande tempo
beträffande värderingar, livsmönster, sättet att umgås och behov av upplevelser.
Många föreningar och organisationer prövar olika vägar
att försöka knyta till sig nya och yngre medlemmar, med klent resultat.
Som en jämförelse består en frisk och dynamisk skog av en stor biologisk mångfald med olikåldrig sammansättning.
Det är precis så vi i styrelser önskar att det vore.
Tänk så många begåvade medlemmar med olika bakgrund, ålder, yrken, kunskaper och
så många nationaliteter det bör finnas bland våra ca 1400 medlemmar.
Vi har tidigare bett våra medlemmar om förslag till förändringar, förbättringar eller uppslag till nya programpunkter.
Ytterst sällan genom åren har medlemmarna hört av sig om programmet.
Ljuset i mörkret är ändå att vi har fått fler deltagare på våra aktiviteter de sista två åren.
Någon annan finns inte
Som ordförande måste man då ställa sig frågorna,
är vi på rätt väg, eller vad gör vi för fel?
Kanske envisas vi bara med att hålla kvar vid det gamla sättet att driva föreningen.
Men kvar står den stora frågan, varför är alla medlemmar så tysta??
Antingen är man nöjd och tiger.
Är man rädd för att få ett uppdrag eller att man måste vara expert på alla naturfrågor för att kunna delta aktivt,
med något som man egentligen känner starkt för. Eller är det - det får någon annan göra - syndromet ?
Det är du kära medlem som är föreningen tillsammans med oss, någon annan finns inte. Hör av dig, vi behöver varandra.
De samtal vi får, är från upprörda medlemmar eller andra medborgare
som klagar bittert på samhällsföreteelser i sina närområden
eller kommunala beslut som de ogillar starkt. I nio fall av tio ställer man frågan.
Vad gör Naturskyddsföreningen åt det här då? Mina svar blir då alltid.
Är detta viktigt för dig? Vad tänker du göra åt frågan?
En massa ursäkter följer då raskt, hur lite tid de har att engagera sig.
Det är ständigt någon annan som skall göra något.
Tyvärr har inte vi mer tid än de som klagar, allt sker ideellt mest på kvällstid
då alla myndigheter och beslutsfattare är svåra att nå.
Men tillsammans kan vi göra något.
Sådana samtal blir jag både glad och ledsen av.
Glad för att de uppfattar Svenska Naturskyddsföreningen med sina ca 169 000 medlemmar,
som en tung och seriös påverkare i samhället. Men ledsen av att de som ringer inte själva vill vara med och hjälpa till.
En viss grupp kommer alltid att känna att de gör sin största tysta insats genom att betala sin medlemsavgift,
vilket vi mycket tacksamma för.
Det är vid dessa tillfällen jag funderat
om föreningslivet i sin nuvarande form har spelat ut sin roll och behöver förnyas.
Du medlem, fundera gärna över vad som just du tycker är kul och viktigt att driva.
Skogsfrågor, Östersjöfrågor, klimat, jordbruk, kemikalier, avfall, ekologi, biologisk mångfald,
genteknikfrågor, KRAV mat frågor, flora och fauna
ja det finns massor av spännande områden att försöka påverka och lära sig mer om för en ljusare framtid.
Vad kan vi förändra? Vad kan vi göra roligare och mer spännande?
Kanske färre fysiska möten och fler Internet träffar i stället?
Då faller den sociala biten bort.
Skall vi orientera oss mer mot skolor, specialskolor, mediaskolor m m,
för att få ungdomarna bli mer aktiva?
Men då måste vi agera på dagtid och i samarbete med lärarna.
Under många år var Fältbiologerna en vital och föryngrande bro in till de lokala kretsarna i Naturskyddsföreningen,
men de är i dag på tok för få.
Snälla ni 1400 medlemmar hör av så vi vet att ni lever!!
Kom med förslag - vi behöver akut hjälpas åt mer med konkreta handlingar stora som små:
Det brådskar, våra eldsjälar har blivit "rökskadade".
2006
Jan "Poppe" Govella
Ordförande i Botkyrka-Salem kretsen av Naturskyddsföreningen