Det är en fråga som hörs allt oftare.
Tänk att sitta i båten och ro en vacker morgon till årors knarr med chokladtermosen i ryggsäcken och
med spöet i aktern bugande i väntan på det stora nappet.
Eller att se fisketrålarna sakta gunga fram "damm- sugande" botten efter sig.
Det är syner och kontraster som bjuder på många tankar om hur det nuförtiden ser ut i östersjön.
I Sverige har vi c:a två miljoner fritidsfiskare och 2000 yrkesfiskare.
Det finns många förklaringar som ligger bakom bl.a. de dåliga torskfångsterna.
Men vad är det som händer? Förutom den naturligt låga vatten- omsättningen 35-50 år och
den sporadiska saltvatteninträngningen nämns
tre huvudorsaker till det katastrofala läget i östersjön:
överfisket, kemikalierna och övergödningen.
Överfisket
Låt oss fundera över läget och några siffror.
För tio år sedan var 70 procent av den totala fångsten matfisk.
Numera är 80 procent foderfisk, huvudsakligen skarpsill.
1945 fanns det 16 000 yrkesfiskare som fångade 150 000 ton fisk,
år 2000 hade antalet yrkesfiskare sjunkit till 2 000 men dessa fångade 350 000 ton.
14 000 fiskare har försvunnit, men fångsten har ökat till mer än det dubbla.
De trots allt mindre ekonomiska marginalerna har genom åren kompenserats med
hög teknologi, större fartyg, med fler trålar – upp till 8 stycken – eller
som kan ha 21 000 meter långa lagliga drivgarn efter sej.
Lägg därtill de många spökfiskande, borttappade näten som är ytterligare en påfrestning.
De nya näten skall ha större maskor för att fånga större torskar och undvika att ta upp yngre reproduktiv fisk.
Men de senaste forskarrönen visar att rom från just de större torskarna har den största överlevnaden,
man är alltså tillbaka till ruta ett.
Vad vore mer naturligt än ett fiskestopp!
Kemikalierna
Glädjande nog så har halterna av DDT och PCB minskat påtagligt.
Några av de mest påtagliga ekologiska effekterna har också minskat:
sälarna har kommit tillbaka,
havsörnspopulationen har återhämtat sig liksom pilgrimsfalken och berguvstammen.
Dock kvarstår problem med PCB och dioxinhalter i fisk från östersjön som inte har sjunkit sedan 1980-talet.
Trots glittrande fjärdar och vackra vyer lurar även andra hot under kölarna.
Handelssjöfart och fritidsbåtsägare med sina ca 1,3 miljoner båtar
stressar det marina livet under den känsligaste reproduktionstiden.
Giftiga kopparbaserade bottenfärger och c.a 15 000 ton oförbrända kolväten från 2-taktsmotorer
belastar varje säsong tungt våra hav och kuster.
Övergödningen
Under lång tid har jordbruket ansetts bära den mesta skulden till övergödningen i östersjön,
med områden av syrefria bottnar som följd.
En misstanke som växer sig allt starkare är att våra reningsverk kan ha en ännu större övergödningseffekt.
Visste du t.ex. att en tömning av en båttoalett i sjön motsvarar c:a 1 000 vanliga spolningar hemma?
På grund av att det går ut helt orenat.
Med facit i handen, naturen och östersjön förhandlar inte, vi får redan betala ett högt pris för vår levnadsstil.
Vill vi fortsätta så här???
Havskampanjen
10 av länsförbunden i Svenska Naturskyddsföreningen kommer med anledning av östersjöns tillstånd
under sommaren 2004 att genomföra en havskampanj.
Besättningen på det vackra segelfartyget Sunbeam kommer med hjälp av intresserade SNF-kretsar att
informera och skapa opinion i strategiska sommarhamnar.
Almedalsveckan i Visby kommer att ges högsta prioritet.
Fokuseringen sker på fisket, men även gifter, övergödning och andra lokala problem kommer att belysas.
Budskapet måste bli:
Det är mycket bråttom, men inte för sent
att göra en miljöinsats för östersjön!
Låt våra ungdomar fortfarande kunna känna glädjen av en lyckad fisketur till årors knarr.