Föralgligt bakslag!
Tänk så mycket
vi vet om människans och några av djurens absolut innersta byggstenar.
Vår biologiska kunskap är massiv och vi vet att det finns fruset vatten
så långt bort som på planeten Mars.
Forskningsrapport läggs till forskningsrapport, konferens till konferens och agendorna avlöser varandra.
Trots all kunskap mäter man och dokumenterar, pratar och pratar.
År läggs till år. Miljarder läggs till miljarder för att öka kunskapen om jordens tillstånd
utan att det händer något verkligt radikalt.
När vet vi tillräckligt mycket för att ha det politiska kuraget att starta konkreta förbättringar? Måste allt bevisas till sista molekylen? Varför gäller inte sunt förnuft längre och varför är man så sparsam med att använda försiktighetsprincipen? (Principen gör onekligen skäl för namnet). Den dag vi kan bevisa klimatförändringarnas orsak, eller t.ex. vet alla ekologiska samband i Östersjön är det sannolikt för sent.
Jag blir så otroligt frustrerad av att så många forskares vokabulär till större delen består av "allt tyder på", "det är troligtvis så", "med största sannolikhet" etc. Få vågar sätta ned foten och tala i klartext. I detta läge är allmänhet och politiker blixtsnabba att tolka rapporter och uttalanden, som att "det är inte bevisat" eller "ja du vet forskarna är inte ense om vad som gäller". Ett klassiskt inlägg är: "Äsch, det är väl ingen idé att göra något åt det för då lägger politikerna genast skatt på det".
Dessa kortsiktiga invändningar tas omedelbart fram som argument för att fördröja ett intelligentare beslut, för att vinna röster eller slippa ändra sitt beteende. Trots att det är till nackdel för naturen och hotar vår framtid.
Algblomningen öppnar ögonen
Sommarens kraftiga algblomningar i Östersjön kan väl knappast ha undgått någon. Vi kunde läsa i tidningar, se och höra i media att algerna fanns från Blekinge till Finska viken. Många var de fritidsskeppare, fiskare, förväntansfulla barn och semesterfirare vid våra kuster, som chockades av åsynen. Tänk att i den bästa perioden av sommaren med 25–28 grader i luften inte kunna bada fiska eller njuta av härliga strandhugg.
Borta var det härliga ljudet av stävens klyvande, med sprutande bogsvall och solglittrande fjärdar. I stället en tjock "glorpande" gulbrun sörja som vältrade sig över på sidan och åter la sig som en stinkande heltäckningsmatta.
När vet vi tillräckligt mycket för att ha det politiska kuraget att starta konkreta förbättringar? Måste allt bevisas till sista molekylen? Varför gäller inte sunt förnuft längre och varför är man så sparsam med att använda försiktighetsprincipen? (Principen gör onekligen skäl för namnet). Den dag vi kan bevisa klimatförändringarnas orsak, eller t.ex. vet alla ekologiska samband i Östersjön är det sannolikt för sent.
Jag blir så otroligt frustrerad av att så många forskares vokabulär till större delen består av "allt tyder på", "det är troligtvis så", "med största sannolikhet" etc. Få vågar sätta ned foten och tala i klartext. I detta läge är allmänhet och politiker blixtsnabba att tolka rapporter och uttalanden, som att "det är inte bevisat" eller "ja du vet forskarna är inte ense om vad som gäller". Ett klassiskt inlägg är: "Äsch, det är väl ingen idé att göra något åt det för då lägger politikerna genast skatt på det".
Dessa kortsiktiga invändningar tas omedelbart fram som argument för att fördröja ett intelligentare beslut, för att vinna röster eller slippa ändra sitt beteende. Trots att det är till nackdel för naturen och hotar vår framtid.
Algblomningen öppnar ögonen
Sommarens kraftiga algblomningar i Östersjön kan väl knappast ha undgått någon. Vi kunde läsa i tidningar, se och höra i media att algerna fanns från Blekinge till Finska viken. Många var de fritidsskeppare, fiskare, förväntansfulla barn och semesterfirare vid våra kuster, som chockades av åsynen. Tänk att i den bästa perioden av sommaren med 25–28 grader i luften inte kunna bada fiska eller njuta av härliga strandhugg.
Borta var det härliga ljudet av stävens klyvande, med sprutande bogsvall och solglittrande fjärdar. I stället en tjock "glorpande" gulbrun sörja som vältrade sig över på sidan och åter la sig som en stinkande heltäckningsmatta.
Tysta och beklämda seglande man vidare till mindre utsatta områden.
Vart man än kom hördes "det var det värsta jag har varit med om under alla mina år på sjön" och man frågade: Var kommer algerna ifrån? Vad säger forskarna? Vad kan vi göra?
Meny för blågrönalger
Redan tidigt i våras indikerade forskarna risk för kraftiga algbildningar. Stormarna år 2003 ändrade vattenbalansen i Östersjön och stora mängder fosfor frigjordes till havsytan. Närsalter som kväve och fosfor kommer av utsläpp från bilism, från fritidsbåtars toaletter, intensivjordbruk, från befintliga reningsverk och från avsaknad av reningsverk. Ljus och höga vattentemperaturer i kombination med näringen gynnar algtillväxt.
Tänk Er att alla 85 miljoner människor boende runt Östersjön slutade kissa en enda dag. Det skulle betyda en minskning i runda tal på 85 ton fosfor. Vi har bra reningsverk som renar från kväve och fosfor men den viktiga fosfor/kvävekvoten är förbisedd och rubbad. Tyvärr bråkar forskare om vilken rening man skulle lagt forskningspengar på. Utsläppen fortsätter som vanligt så länge bråket pågår. Inget sunt förnuft och ingen försiktighetsprincip här inte, "nej dom är ju inte ense".
Naturligtvis skulle man ha arbetat med bägge ämnena samtidigt för att få ett snabbt resultat. Gör experimentet att ta 1 msk urin och blanda med 1 l vatten, låt stå någon vecka ljust och varmt. Jämför detta med 1 l "rent" vatten, under samma tidsperiod. Skillnaden är chockerande*.
Mer sunt förnuft!
Låt oss använda vårt sunda förnuft, denna obeskattade gratisgåva. Jag uppmanar forskare: Sätt ner foten, sluta träta och glöm prestigen. Och ni makthavare: Använd försiktighetsprincipen.
Myten om framgång och välfärd har även denna sommar utvecklat Östersjön till ett föralgligt bakslag.
* F. ö. ett bra sätt att göda gräsmattor och samtidigt få bort mossa: blanda 2 l urin och 8 l vatten.
Vart man än kom hördes "det var det värsta jag har varit med om under alla mina år på sjön" och man frågade: Var kommer algerna ifrån? Vad säger forskarna? Vad kan vi göra?
Meny för blågrönalger
Redan tidigt i våras indikerade forskarna risk för kraftiga algbildningar. Stormarna år 2003 ändrade vattenbalansen i Östersjön och stora mängder fosfor frigjordes till havsytan. Närsalter som kväve och fosfor kommer av utsläpp från bilism, från fritidsbåtars toaletter, intensivjordbruk, från befintliga reningsverk och från avsaknad av reningsverk. Ljus och höga vattentemperaturer i kombination med näringen gynnar algtillväxt.
Tänk Er att alla 85 miljoner människor boende runt Östersjön slutade kissa en enda dag. Det skulle betyda en minskning i runda tal på 85 ton fosfor. Vi har bra reningsverk som renar från kväve och fosfor men den viktiga fosfor/kvävekvoten är förbisedd och rubbad. Tyvärr bråkar forskare om vilken rening man skulle lagt forskningspengar på. Utsläppen fortsätter som vanligt så länge bråket pågår. Inget sunt förnuft och ingen försiktighetsprincip här inte, "nej dom är ju inte ense".
Naturligtvis skulle man ha arbetat med bägge ämnena samtidigt för att få ett snabbt resultat. Gör experimentet att ta 1 msk urin och blanda med 1 l vatten, låt stå någon vecka ljust och varmt. Jämför detta med 1 l "rent" vatten, under samma tidsperiod. Skillnaden är chockerande*.
Mer sunt förnuft!
Låt oss använda vårt sunda förnuft, denna obeskattade gratisgåva. Jag uppmanar forskare: Sätt ner foten, sluta träta och glöm prestigen. Och ni makthavare: Använd försiktighetsprincipen.
Myten om framgång och välfärd har även denna sommar utvecklat Östersjön till ett föralgligt bakslag.
* F. ö. ett bra sätt att göda gräsmattor och samtidigt få bort mossa: blanda 2 l urin och 8 l vatten.
Mars 2004
Jan "Poppe" Govella
Ordförande i Botkyrka-Salem kretsen av Naturskyddsföreningen