Insikten om
växthuseffektens konsekvenser breder ut sig. Viljan att göra något åt den likaså.
Att hitta alternativ till de källor som idag står för de största utsläppen av växthusgaser
är tillsammans med effektivare energianvändning nödvändigt.
Det goda får dock inte bli det godas fiende. Många hus värms ännu upp av olja.
Men i takt med att priset på olja stiger, både som ett resultat av en medveten politik från statsmakterna,
och som ett resultat av stigande världsmarknadspris, minskar förbrukningen.
Det är en utveckling det finns skäl att glädjas åt. Men hur ska alternativen till oljeeldning se ut?
Vad sägs om ett alternativ som släpper ut flerfalt gånger mer partiklar (varav många cancerframkallande),
tiotals gånger mer lättflyktiga organiska ämnen, organiskt bundet kol, och växthusgasen metan,
mer bensen och mer polycykliska aromatiska kolväten?
På naturvårdsverkets hemsida kan vi läsa att detta alternativ i bästa fall
"bara" släpper ut tre gånger så stora mängder stoftpartiklar som oljeeldning,
och sextio gånger mer organiska kolväten, men att det i praktiken ofta handlar om utsläpp som är hundratals gånger större.
Låter inte som något du skulle vilja ha i din eller dina barns närhet kanske.
Låter kanske inte som något alternativ du skulle jubla över om dina grannar började använda.
Ändå är det så det förhåller sig. Allt fler väljer att elda med ved för att värma upp sina hus,
de allra flesta säkert omedvetna om miljö- och hälsoeffekterna av denna "naturliga" värmekälla.
Att ved är naturligt är svårt att ha någon invändning mot.
Lika lite som det går att invända mot att skogsbränder, tobak eller för den delen hasch är naturligt.
Det innebär dock inte att det är hälsosamt att inandas röken varken från bränder, tobak eller vedeldning.
Vill man spetsa till det ytterligare kan det påpekas att det är betydligt naturligare att dö i cancer,
än att manipulera med kroppen genom att spruta den full med cellgifter.
Det "naturliga" behöver således inte vara det mest hälsosamma för människan i varje läge.
Det inser de flesta av oss.
Men varför skulle någon avhålla sig från att elda med ved?
Miljö- och hälsoriskerna är av experter visserligen kända sedan minst 25 år tillbaka i tiden,
men informationen till allmänheten i det närmaste obefintlig.
Annat än i inrednings- och villatidningar vill säga,
där det är svårt att missa alla annonser för pannor och kaminer,
som alla uppfyller ställda "miljökrav".
Illustration: Adam Hedin
Problemet är att miljökraven är mycket liberalt satta.
En "miljögodkänd" vedpanna kan släppa ut mer än dubbelt så mycket stoftpartiklar i luften,
hundra gånger mer bensen, tiotals gånger mer organiskt bundet kol, metangas, procykliska kolväten och
mer flyktiga kolväten än vid oljeeldning, en uppvärmningsform som få skulle beteckna som miljövänlig.
Än mindre fördelaktig blir givetvis jämförelsen om den görs med grön el, eller bergvärme.
Som om inte detta räcker har ny forskning också visat att vedeldning också ger betydande utsläpp av dioxin.
Att en vedpanna eller kamin uppfyller ställda "miljökrav" säger därför inte mycket.
Ungefär som att en stadsjeep uppfyller de lagstadgade miljökrav som gäller för en stadsjeep
(katalytisk avgasrening och utsläppskrav), eller att ett kärnkraftverk uppfyller de miljökrav
som ställs för att verksamheten skall få bedrivas.
Att uppfylla ställda miljökrav är långt ifrån det samma som att vara ett miljövänligt alternativ.
Än mindre säger det om vilka hälsorisker det ger för människan.
Kunskaperna om vedeldningens miljö- och hälsorisker har föranlett Naturvårdsverket att
tre gånger sedan 1993 ge regeringen förslag på hur problemen med vedeldningens utsläpp i stort sett kunde lösas.
Inte någon gång har den då sittande regeringen genomfört de förslag den fått in.
Istället har ansvaret helt legat på kommunerna.
Dessa anser inte att de med gällande lagstiftning kan göra särskilt mycket åt vedeldningens stora utsläpp.
Istället handlar det om punktvisa insatser på direkt anmodan från någon som
störs av sin eller sina grannars eldande.